26.11

Min drottning vid pianot. För två år sedan satte hon sig och spelade en sonat av Schubert. Sådana toner ur den gamla kroppen, det är nästan omöjligt att tro på och därför måste man gå ut för att dölja de tårade ögonen. Sedan dess har hon inte spelat. Sjukdomen har tagit över.

När jag var liten fick jag vara i Stockholm på sportloven. Mormor lärde mig rita en profil av ett ansikte med svart tusch fast nu har jag glömt hur man gör. Jag är inte så skicklig som du, mormor. Vi gick till Stadsbiblioteket och beundrade arkitekturen och sedan gick vi på McDonalds. Det var så praktiskt och enkelt på något vis. Inget fjäsk, sa hon. Sedan gick vi på bio och såg Gilbert Grape.

Hon fick vara hemmafru fast hon tyckte det var dötrist. Men som den drottning hon är lät hon sig aldrig slukas av mörkret. Det berättas om hur hon åkte rullskridskor i vardagsrummet och spisade jazzskivor men gud vet vad som fladdrade i ditt hjärta, mormor? Alltid detta mörka ljus i dina ögon, min drottning i skimrande rustning.


Kommentarer:
Postat av: ulrika

så vackert skrivet... tänkte på min mamma som gick bort för drygt två år sedan, och min farfar för ett år sen. de där minnena man har...


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback