obsolet

Jag skriver era namn på lista efter lista. Som för att åkalla er. Som för att veta vilka jag eventuellt skulle kunna bjuda in till sista kalaset.

Era namn. De flyter ihop till en enda bokstavsrad och jag tänker namn, språk, ord, kött. Jag tänker jag, jag tänker ni, jag tänker kyssar, oändliga kyssar. Man vill ju krylla som ett djur men ingen kommer.

*

Min farfar pratar rosslande ensligspråket. Han vaktade milan och åt palten om he fanns nån. Men farfar, om man har sorg då får man gråta men om man inte. Vars skall man då hän? För inom mig är ju skogarna vida. Och lilla vita skogsstjärna,  man ser na knappt.