obsolet

Alibi

Älskade!

Det kan dock tänkas att du är kriminellt underbar.

Äsch då.

En sprängladdning utanför huset, otäckt! Det påminner mig om en festkväll i Uddevalla för tio år sedan, det var sensommar och jag och några vänner satt och svirade på Riverside Hotel. Plötsligt hördes en kraftig explosion från gården utanför.
Jag och tjejen jag var ihop med då sprang ut på bakgården för att kolla vad som hänt, och det visade sig att det var en 17-åring som hade missbedömt en hemmagjord sprängladdning. Den hade sprängts i hans händer, och han låg nu i ett hörn av trädgården. Var han död?
Några sprang dit för att kolla hur det var med honom, och de ropade att han var avsvimmad, och hans händer var bortsprängda. Min flickvän var nästan i upplösningstillstånd och försökte dra med mig därifrån, men jag ville inte gå, jag ville se vad som hände. Hon slet sig och sprang gråtande därifrån. Jag visste inte riktigt om jag skulle följa efter.
Samtidigt hördes polissirener. Jag bestämde mig för att jag nog skulle sticka därifrån ändå. Men först gick jag fram till bombkillen för att se hur det var med honom. Hans händer var mycket riktigt söndersprängda. Någon av de andra, som hade hämtat en ficklampa, ropade att hans fingrar låg utströdda över vägen, och i skenet från ficklampan såg jag ett av de bortsprängda fingrarna. Det såg helt overkligt ut.
Polisssirenerna närmade sig och jag hade inte lust att stanna och svara på några frågor. Jag sprang iväg för att leta upp tjejen, vart hade hon tagit vägen? Det sista jag hörde från bombplatsen var att killen vaknade till och skrek något osammanhängande.