Dagens erotiska
(I väntan på inlägget "Sverige är fantastiskt - eller hur", som än så länge står under mental bearbetning. Jag har för avsikt att, om uttrycket tillåtes, dra upp kjolen på moder Svea själv, möjligen något tafatt men likväl storstilat.)
Så underbart, storstilat du uttrycker dig!
Apropå Mick Jagger: Jag såg Godards "One plus one" i går och hade ganska höga förhoppningar, men det var ju en enda lång gäspning. Tio tagningar av "Sympathy for the devil", Black Panthers som kastar gevär till varandra, en tönt som intervjuar en hippietjej i skogen, fullständigt hopplösa ja-och-nej-frågor ("Kan man nå ett högre tillstånd genom att röka marijuana?" "Ja." "Är det nödvändigt att starta skolor för att avprogrammera intellektuella?" "Ja."), högläsning ur nån sorts kioskroman där namnen bytts ut mot revolutionära hjältar... så trist, så fruktansvärt trist! Och tempot... var filmen redigerad överhuvud taget? Jag rasar.
Förvisso. Det var väl tänkt att vara "konst". Dokumentation av tidsandan och sådär. A, vi fattar vad du menar hörru. Men jag tyckte ändå det var helt underbart att se alla tagningar av Sympathy for the devil. Jag skulle kunna se hundra tagningar bara för att de är så coola och snygga.
Sedan får man väl anta att den andra versionen av filmen är bättre, som film betraktat.
Aha, det har gjorts en andra version? Jag förstod inte alls poängen med denna. Vad var förresten grejen med den där låånga scenen i tidskriftsbutiken? Läste karln ur Mein Kampf? Och varför skulle kunderna örfila maoisterna i hörnet? Men, men. Lite provocerad blev man i alla fall av det hela, så det är ju alltid nåt.
Godard verkar ha fastnat ganska duktigt i tidens maoistiska anda. Jag gillar hans tidiga filmer, "Till sista andetaget" och "Tokstollen" är ju grymt bra. Fast det är kanske ingen speciellt kontroversiell åsikt. Däremot har jag en kontroversiell fråga om utseendet på grabbarna i Rolling Stones: Var de verkligen snygga? Ser de inte lite... korkade ut? Ja, sånt dära begriper jag mig inte riktigt på, som ni märker.
Den andra versionen är samma film fast nedklippt, dvs man har klippt i de där scenerna du beklagar dig över. Så vitt jag har förstått det hela - har inte sett den själv.
Nja. Bill Wyman var kanske ingen hunk, och jag är inte så till mig för Brian Jones som alla andra, men Mick och Keith var heta. Charlie också. Men i synnerhet Mick. Som grupp betraktad liknar de dock mest en flock hundar av olika raser.
Aha, det har skett en nedklippning. Då ska jag dämpa mitt rasande.
Bill Wyman är ju förresten dock den i Stones som haft flest tjejer, har jag läst någonstans, hur nu det gått till. Han var ju dessutom gift ett kort tag med sextonåriga Mandy Smith, det gamla peddot. Nån som minns hennes Tracks-hit från 1986 eller nåt sånt, "One love to give"?
Jag kan den givetvis utantill...
Jag minns Mandy Smith. Jag läste min systers OKEJ-tidningar om den gamle basistens äventyr. Smith ska ha varit tretton år vid tillfället. Eftersom Wyman skryter så om sina erövringar och samtidigt är så ful kan man bara dra slutsatsen att han är osäker. Stones har ju numera en riktig basist också. Wyman har ett coverband han kallar Rhythm Kings som spelar i Uppsala då och då.