obsolet

Döden. Tänkte på döden i natt. Tänkte på Columbine efter att ha sett dokumentären häromkvällen. Tänkte på mänsklig grymhet och motsatsen. Vad är motsatsen? Tänkte på brevet jag ville skriva till den där kultursideskribenten som sturskt hävdade att det är för mycket new age på TV. Där satt han med sitt DN-kontrakt och var upplyst och orädd. Tacka fan för det. Jag har kallat mig ateist, tro mig, men med åren har det visat sig att jag inte kan sluta tänka på döden och vad ska jag då kalla mig? Folkets opium, kanske då men inte nu. Det finns fler förklaringar till religion än maktbalans. Kan man välja att skruva ned sin upplysning? Släcka ned lite? Det är knappt man vågar ställa frågan.

Vad ni gör, läs Kärlekens historia av Nicole Krauss. Det slår mig nämligen att det finns flera sorters upplysning. En är den sekulariserade kultursidesintellektualismen. Och jag fördömer inte denna, om någon tror det. Men det finns ett annat ljus som uppstår i det som kallas kärlek eller döden eller något liknande. Eller i historier som den här av Nicole Krauss. Det är ett varmare ljus.