Igen

Det kommer över mig ibland. Att han inte finns längre. Hur mycket han fattas. Jag vet inte om jag någonsin sörjt honom. Jag tror jag hoppade över allt det där. Men han fattas. Jag ser andras morfäder och farfäder på kort och de ser unga ut, eller gamla, men de lever, de är där. Allt syre tar slut då. Det blir vitt, blankt, framför ögonen.

Jag föreställer mig huset där han bodde. Minns hur det kändes när man kom körande ned på den smala grusvägen. Det händer inte mer. Huset finns kvar, men han är borta. Man har rensat bort hans saker. Nu ska köket renoveras.

Det är inte mycket som blir kvar av någonting. Man bara hamnar någonstans.

Kommentarer:
Postat av: Smsa Låna

Jag råkade snubbla in på din blogg av en ren slump och jag har läst några av dina inlägg - det märks att du gillar att blogga :)


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback