Vurm
Alltså, jag måste bara få vurma lite för Nashville Skyline här. Det är en så skön platta, kort men naggande god. Tell me that it isn't true är jäkligt bra - ja, alla låtar svänger. Och hur brinner jag inte för att äga Elliot Landys fotobok Dylan in Woodstock. De bilderna är kanske de vackraste någonsin av Dylan. Familjelivet. Hoppa studsmatta. Följa barnen till skolbussen. Jamsessions med The Band i Big Pink. En kopp kaffe, eller om det är te, vid pianot. Schyssta glasögon också. Men de ska ha 235 pund för boken så tji fick jag.
He he, hoppa studsmatta! Det känns som ett okomplicerat liv. Småbarnsförälder, familjeliv, hus på landet, det är annat än sena nätter med Texas Medicine och Railroad Gin.
Och så sätter han sig ner och skriver "I threw it all away"... en av hans bästa låtar.
kan du inte stjäla boken på något sätt?
Jo, det vore förstås det bästa men jag vet inte var den finns i verkligheten. Kanske kan jag lämna inköpsförslag till biblioteket?
Ja, I threw it all away är ju fantastiskt bra men jag tycker Tell me that it isn´t true är ett strå vassare.. Den har en så härlig melodi.
Precis min åsikt, vilken melodi...och To be alone with you...t o m i Globen -05 var den bra.
Apropå The Band skaffade jag "Music from Big Pink" på CD-rean nu (bättre sent än aldrig) och jag måste säga att den är oerhört bra! Richard Manuels version av "I shall be released" har något desperat över sig som gör att den ligger där uppe med Dylan, jag drar efter andan, omedvetet, när jag hör den, och pustar ut när den är slut. Och "Tears of rage", "Long black veil" och "Caledonia Mission" är ju fantastiska. "The weight" kanske lite uttjatad, men texten lyssnar jag på noga för första gången, en intressant och lite skum historia. Hey wait a minute, Chester... sen är det ju lite mer lättviktigt material också, men det svänger skönt det med. Ja ja, ni har säkert lyssnat sönder den här redan.
Faktiskt inte! Jag har bara lyssnat på någon "best of" jag lånade från biblioteket för flera år sedan. Däremot har Anders o jag lyssnat mycket på "A tree with roots", de kompletta "Basement tapes". Oerhört bra! The Bands sound går så bra ihop med Dylans röst.
Jag tycker The Band är extremt överskattade. Den där larviga falsettsången, smaklöst. Men jag antar att den där första plattan är bra på sitt sätt om man lyssnar ofta, eller nåt. Fast jag vet inte, gubbar med skägg, hm?
Faktum är att jag måste lyssna mer på den där första skivan, avvaktar.
http://www.imdb.com/name/nm0000808/
Verkar som att The Inner Life Of Martin Frost från Illusionernas bok ska bli film? Mkt märkligt, men inte alls ologiskt!
Det är egentligen bara Richard Manuel som står för falsettsång och Garth Hudson som står för skägget. Man får lyssna på skivan i gryningen och i skymningen, så kommer den bäst till sin rätt.
Ok, jag ska göra det. Hade inte alla skägg? Jag trodde faktiskt det, sånär som på Robertson då (han som hjälpte till att ge ut den tarvliga Basement Tapes 1975!).
Nej, på omslagsfotona här ser det ut som om det bara är Garth som har skägg. Men det är ju deras första platta också, de andra kanske smittades av skäggfebern så småningom. En enkel googling kan ju bekräfta detta...
...okej, Levon Helm hade också skägg, men det är inte så framträdande som garth Hudsons, mer Errol Flynn-aktigt.
The Inner Life of Martin Frost ska bli film! Herregud, vilken hyperrealism!
Jag tycker inte gubbar med skägg är särskilt uppseendeväckande. Både min far och min farfar har alltid haft rejäla skägg, så det är helt naturligt för mig.
Men även jag vill lyssna på den där skivan, i gryningen.