obsolet

Jag minns en gång, det var när jag bodde på Ryska huset, våningen över Anders, då jag ägde 200 kronor och la 159 av dem på en fin deodorant. Jag hade inte riktigt råd med mina lyxiga vanor på den tiden, men tyckte ändå att det var viktigt. Det sista man förlorar är sin värdighet!
När jag var utbytesstudent I Mexico reste jag runt lite på Yucatanhalvön med min värdfamilj, och det var slående hur vackra kläder de annars så fattiga mayaindianerna hade. Ingen som gick i säck och aska. Till och med tiggarna satt där i rena, lysande färggranna klänningar och ponchos.

Deodoranter ska vara billiga. Andra saker kan kosta, men jag lägger helst så lite pengar som möjligt på mina armhålor. Apropå fattigt folk med lyxiga vanor: visst kan man göra det lyxigt med små medel! Det handlar om att ha en viss finess bara. Lägga två strån gräslök i kors på tallriken, vika servetter till näckrosor - det gjorde jag alltid när jag var liten. Nej, jag säger som mormor, mormorsmor och de andra: helt och rent ska det vara. Ner på knä och skrubba!

ahaha, såg just att jag stavat fel när jag skulle skrive wild. ehe. a, men det är för att jag är en liten ointelligent tipsa.