Om det frånvarande
Bruno K. Öijer skriver:
"jag drömde hur det förlorade ordet kom till mej
hur det svävade inom mej
och vällde fram som ett alfabet av tårar"
Innebörden i dessa rader stod fullkomligt klar för mig igår, när en man läste Brunos dikter i radion. Jag har inte förstått tidigare, inte såhär. Det är vad det är. Saknaden utan namn, glappet mellan språk och verklighet. Vad mer finns att säga? Språk räcker inte.
"jag drömde hur det förlorade ordet kom till mej
hur det svävade inom mej
och vällde fram som ett alfabet av tårar"
Innebörden i dessa rader stod fullkomligt klar för mig igår, när en man läste Brunos dikter i radion. Jag har inte förstått tidigare, inte såhär. Det är vad det är. Saknaden utan namn, glappet mellan språk och verklighet. Vad mer finns att säga? Språk räcker inte.
Noll och intet
Börja om. På radion Elis Eriksson (radioteatern ger föreställningen Fjärrsamheter), det är en gammal man och en gammal röst och ord som förtätar luften och dagen blir plötsligt kväll. Det går inte att stanna. Rastlösheten är ostoppbar, alltså rast-lösheten, frånvaron av paus. Så när man tänker på 1900-talet måste man förstå att det inte finns mer, att vi är bortom räddning, bortom oss själva som vi uppfattar oss. Nej, jag vet att det bara är konstruktioner det där med sekler och årtal men just därför. Vi satte själva datumet för vår undergång.
1900-talet. Det var så mycket jag tänkt skriva om 1900-talet men jag vet inte vad. Allt det vi inte får glömma. Det var det jag tänkt skriva om. Och nu har jag själv glömt. Fotografiernas tomma ansikten. Det som oroar mig mest är den kollektiva fördumningen. Det är höst. Jag hostar och nyser och ser på TV men jag har ingen TV-kanna. Jag saknar farmor med blommig klänning och kaffebricka. Anisbockarna och vetelängden, mannagrynsgröten med hemkokad hallonsylt och Allers med veckans kriminalfall som jag läste i smyg. Gräset där du slutat gå, Farmor, körsbären du slutat plocka, årorna som slutat ro över dina händer. Jag måste sluta.
1900-talet. Det var så mycket jag tänkt skriva om 1900-talet men jag vet inte vad. Allt det vi inte får glömma. Det var det jag tänkt skriva om. Och nu har jag själv glömt. Fotografiernas tomma ansikten. Det som oroar mig mest är den kollektiva fördumningen. Det är höst. Jag hostar och nyser och ser på TV men jag har ingen TV-kanna. Jag saknar farmor med blommig klänning och kaffebricka. Anisbockarna och vetelängden, mannagrynsgröten med hemkokad hallonsylt och Allers med veckans kriminalfall som jag läste i smyg. Gräset där du slutat gå, Farmor, körsbären du slutat plocka, årorna som slutat ro över dina händer. Jag måste sluta.
Bloggutmaningen: Böcker som gjort saker
På begäran av Childe Jakob kommer här svaren på bokutmaningen. Det är ju svårt att nämna bara en enda bok på varje fråga. Jag tar mig friheten att nämna några fler.
En bok som förändrat mitt liv:
Jan Kjaerstads trilogi "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren". Inga böcker har på ett så grundläggande sätt förändrat min upplevelse av livet: tiden, jaget, själen, omvärlden, allt.
En bok jag läser mer än en gång:
Kjaerstads trilogi, Donna Tartts "Den hemliga historien", Hesses "Stäppvargen", Ture Sventon, samt de amerikanska humoristerna Wodehouse och Thurber.
En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Frödings samlade eller Fredmans epistlar.
En bok som fick mig att skratta:
P.G. Wodehouses Jeeves-böcker, samt Ture Sventon-böckerna.
En bok som fick mig att gråta:
"Upptäckaren". Och så vill jag minnas att det rann en del när jag läste "En komikers uppväxt".
En bok jag önskar hade skrivits:
En fulländad bok, en bok som var som musik. Men det är förstås omöjligt.
En bok som inte borde skrivits:
Det finns ju mängder. Jag drar till med Lars Gustafssons "Bernard Foys tredje rockad". Ett dåligt försök till postmodernism. Och Carl Johan Vallgrens "För herr Bachmans broschyr" eller vad den hette. Trams.
En bok jag just nu läser:
Wodehouse - "Jeeves klarar skivan". Kvardröjande sommarlektyr. Jag har sorgligt nog kommit ifrån det där med seriösa romaner.
En bok jag tänkt läsa härnäst:
"Jeeves and the feudal spirit" blir det nog, om jag inte kommer på något bättre. Just det, jag är lite nyfiken på Safran Foers nya, och Nicole Krauss.
En bok som förändrat mitt liv:
Jan Kjaerstads trilogi "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren". Inga böcker har på ett så grundläggande sätt förändrat min upplevelse av livet: tiden, jaget, själen, omvärlden, allt.
En bok jag läser mer än en gång:
Kjaerstads trilogi, Donna Tartts "Den hemliga historien", Hesses "Stäppvargen", Ture Sventon, samt de amerikanska humoristerna Wodehouse och Thurber.
En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Frödings samlade eller Fredmans epistlar.
En bok som fick mig att skratta:
P.G. Wodehouses Jeeves-böcker, samt Ture Sventon-böckerna.
En bok som fick mig att gråta:
"Upptäckaren". Och så vill jag minnas att det rann en del när jag läste "En komikers uppväxt".
En bok jag önskar hade skrivits:
En fulländad bok, en bok som var som musik. Men det är förstås omöjligt.
En bok som inte borde skrivits:
Det finns ju mängder. Jag drar till med Lars Gustafssons "Bernard Foys tredje rockad". Ett dåligt försök till postmodernism. Och Carl Johan Vallgrens "För herr Bachmans broschyr" eller vad den hette. Trams.
En bok jag just nu läser:
Wodehouse - "Jeeves klarar skivan". Kvardröjande sommarlektyr. Jag har sorgligt nog kommit ifrån det där med seriösa romaner.
En bok jag tänkt läsa härnäst:
"Jeeves and the feudal spirit" blir det nog, om jag inte kommer på något bättre. Just det, jag är lite nyfiken på Safran Foers nya, och Nicole Krauss.
Moderna tider i det obsoleta hemmet
Här har ni min nya snygga soffa. Jag sitter i den nu och sörjer det folkhem jag aldrig fick uppleva. Nej, kanske inte. Saker och ting ter sig ju alltid så mycket skönare i efterhand. Man glömmer lätt att det var hemmafruarna som bar upp Sverige under de där åren. Och jag hade inte velat stå där med skurtrasor och fiskrens upp till öronen. Ändå är det så vackert. Sylta och safta och det där. Kokt potatis. Nymanglade dukar. Och lite lagom hårda soffor som man aldrig fastnar för länge i. (Två fåtöljer i samma stil finns till salu om någon skulle råka vara intresserad. Inte för att någon läser den här bloggen, men ändå.)
Lotus gul skulle vara kronan på verket, ja, det här är servisen jag skulle bestiga Kebnekajse för att få äga. Det ser inte bättre ut än att de vackra bruksföremålen försvann med folkhemmet. Det finns de som försöker, men få lyckas som Stig Lindberg.
Lotus gul skulle vara kronan på verket, ja, det här är servisen jag skulle bestiga Kebnekajse för att få äga. Det ser inte bättre ut än att de vackra bruksföremålen försvann med folkhemmet. Det finns de som försöker, men få lyckas som Stig Lindberg.