3.11

Nu har jag hittat mitt kall. Bamsetidningar. Det är den enda kultur i pappersform jag brinner för just nu. Romaner, släng er i väggen. Tacka vet jag Kapten Buster.

Och hör och höpna, jag har sålt en bil idag. För en spottstyver förvisso, men ändå.

- - - - -

So swiftly the sun sets in the sky
You rise up and say goodbye to no one
Fools rush in where angels fear to tread
Both of their futures so full of dread, you don't show one
Shedding off one more layer of skin
Keeping one step ahead of the persecutor within

Jokerman dance to the nightingale tune
Bird fly high by the light of the moon
O, Jokerman

Kommentarer:
Postat av: Jakob

Jag hittade faktiskt lite Bamsetidningar när jag var "hemma" på Orust senast, de var från början av 80-talet nån gång, och jag slogs av den enorma kvalitet Bamse höll en gång i tiden. Jag har ju haft små små syskon (och numera små syskonbarn) hela tiden sen jag själv blev stor, så man har kunnat se hur den blir mer och mer urvattnat. Särskilt sen Rune Andreasson dött. Han var så oerhört ambitiös.
Han hade till och med en liten konstspalt i Bamse ibland, där han lyfte fram konstnärsskap som Helene Schjerfbeck och Ivar Arosenius för barnen, la ut texten om olika teorier och tekniker och så där. Rätt coolt tyckte jag nu, minns inte vad jag tyckte om det då det begav sig, antagligen brydde jag mig inte så mycket om de sidorna...

2005-11-04 @ 09:53:20
Postat av: Anonym

Ja, jag minns att man fick en plansch med ett av Helene Schjerfbecks självporträtt. Sedan fanns ju alltid "Bamses skola" där man fick lära sig om allt från DNA till kommunism. När man var barn såg man hela saken med andra ögon, och man förstod inte intellektuellt hur hög kvalitet Bamse höll. Men med hjärtat förstod man.

2005-11-05 @ 22:31:24

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback