obsolet

Han säger att han tänker gå in i en Bessie Smith-period snart. Aldrig hade jag trott att någon skulle yttra sådana ord i min närvaro.

Min första Bessie Smith-period inföll när jag var 19 år och gick på folkhögskola. Hennes röst hjälpte mig utstå prövningar jag inte visste skulle komma. Plötsligt fann jag mig själv i en avskild miljö där andra lagar rådde, där mänskorna hunsades som boskap och den stora majoriteten fann sig i det. De tog på sig scoutmössan, gjorde honnör och grillade pinnbröd för glatta livet. Vägrade man rätta in sig i ledet fick man onda ögat på sig.

Tidigt om morgnarna gick jag ut och såg solen gå upp över fälten. Skolan var nedsläckt och tystnad rådde på logementen. För en sekund kunde jag inbilla mig att jag var i St. Louis. Denna tankens förflyttning gav mig en stunds frid. Sedan vaknade de spetälska och det var dags för ljummen gröt och leverpastej i matsalen. Dagen gryr och pesten sprider sig på bygden. Det är så ni gör, människor, med vår vackra natur. Ni besmittar fält och skogar med era ruttna själar och nedriga metoder. Så tänkte jag.

Efter frukosten återvände jag till mitt mögliga folkhögskolerum och borstade tänderna till tonerna av I'd rather be dead and buried in my grave. Jag rustade mig. Det har jag alltid gjort.