obsolet

Hans ansikte blev mer och mer bekant
fastän jag bara sett det på fotografier
Så verkligt att det nästan doftade
Jag hade känt de där ögonen
långt innan jag kände hans namn
Byxorna som slöt sig tätt kring benen
och den dovt blå täckjackan
Jag måste fått en glimt av alltihop
i det ögonblick jag föddes
Ett primitivt minne, så bländande klart
att fotografierna ekade inuti mig
anropade mig, honom i mig
som om  han färdats mil efter mil
för att nå mig