Apropå en gammal film
Mamma och jag såg Jazzgossen ikväll. Jag blev riktigt rörd faktiskt. De kolorerade bilderna, Hasse Ekmans tindrande ögon, balettflickorna, rösterna. Visst kan man spy galla över den förlegade kvinnosynen. Men det får man blunda för när nu allt annat är så oemotståndligt tjusigt.
Och inte minst: Karl Gerhard! Nu är det banne mig dags att snöa in på Karl Gerhard. Ja, ni ser själva, jag hör inte hemma i den här tiden. Jag kan inte leva i det här samhället. Ni kommer aldrig att förstå mig.
Bara titeln på den filmen är underbar.
hihi. jag såg inte filmen, bara en glimt när den gick häromdagen. men själva låten är helt förtjusande! liksom.... femtiotalsqueer? man fick nog inte vara queer på femtiotalet men det var den ändå, utan att någon fattade det.
(förresten, jag är ledsen att behöva säga det här men jag läste just att Magnus Uggla ska släppa en Karl-Gerhard-skiva)
Stina: Magnus Uggla har ju även gjort en skiva med sina egna verk i Bellman-tappning. Och Brolle Jr har sjungit in Cornelis...Ur led är tiden.
Jo, jag såg det där med Ugglan. Det är för sorgligt. Men Brolle Jr vore ju värre.
Queer var det ja. Han var ju en häpnadsväckande man på alla sätt, Karl Gerhard. Förutom att vara öppet homosexuell och sjunga regimkritiska sånger adopterade han ensam Fatima, som sedan gifte sig med Gösta Ekman.
Han var en glad gamäng den där Karl Gerhard! (Säkert skulle han uppskatta min oerhört heta blogg också.)
haha. den där Brolle Jr-skivan köpte jag till min mor i julklapp, eftersom det var ungefär den enda hon önskade sig. Den var faktiskt inte alltför kass. Det är hans fruktansvärda artistnamn som har förstört en del för honom. Alltså, klart att jag har hört bättre Cornelis-tolkningar men det fanns ingen anledning att krypa ihop i rysningar med händerna för öronen i alla fall :)
Och i små synkoper vickar / hans lilla stjärt (lilla stjärt, lilla stjärt)
Den fantastiska Karl Gerhard var inte öppet homosexuell, inte ens i sina memorarer, där han dock nämner homosexuella vänner. Men det gick väl knappast att missta sig?
Nej, det gick väl inte att missta sig. Och vad jag hört så var det ett välkänt faktum i de artistkretsar där han rörde sig, där man accepterade det.
