I was young when I left home, and I been out a-ramblin' round, and I never wrote a letter to my home
Denna obeskrivliga människa. När han sjunger vill man liksom sträcka ut sin arm efter något. Och man gör det också, man sträcker ut sin arm och den drar iväg med en. Om du inte fanns, tänker man. Om du inte fanns, vem vore jag då. Hjälp.
Hej, "I was young when I left home", den låten är helt fantastisk på soundtracket till Scorsese-dokumentären! Jag kan lyssna på den precis hur många gånger som helst utan att tröttna. Fraseringen, rösten, texten, det subtila kompet... allting lyser upp de här mörka vinterkvällarna här i västra delen av Ondskans land.
Den västra delen är ondast!
Jag vet inte om det är samma version som på "Minnesota tapes", men jag antar att det är det. Du vet väl, Anders? Hur som helst är det en låt som får en att önska att man vore någon helt annanstans. Livet passerar revy. Vardagens bojor lossnar för en stund, allt blir transparent och man ser hur futtigt det är, hur underbart.
Ja, det är något med gitarrkompet som är helt magiskt! Nu står det klart: Bob var bäst de allra första åren.