Respekt, som kidsen säger
Bob Dylan och damerna. När den här bilden togs var jag några månader gammal. Ibland slår tiden knut på sig själv. Men jag är glad att kärleken till honom och hans musik bara växer. Åt alla håll.
Din skiva är klar. Den svänger skönt. Puss.
Är detta nån gång i slutet av sjuttiotalet då alltså? Jag kan tänka mig att det är dessa damer som bildar kören i "Silvio". Vore kul att se en konsertupptagning från den här tiden.
Haha, ja, någon av dem var kanske med i kören på den låten. Men de var nog för fromma för att stå och sjunga "aha". Jag har en dvd från en konsert -81. Det finns grejer från Toronto -80 på någon dvd/cd-rom som är officiellt utgiven, minns ej namnet, kan vara Highway 61 Interactive som kom för flera år sen.
Jag är född i september 1980 då va. Och fotot är från november samma år.
Aha, 1980. Jag gillar förresten kören i "Brownsville girl" också, det är nog den kvinnokörinsats jag tycker bäst om. Vad gäller Dylans kristna period så håller jag faktiskt på att mjukna, jag fick en CD från Uppsala för ett tag sen som hjälpte mig med det uppmjuknandet. 30-årskris?
When you gonna wake up, Jakob? Låt Bob lägga sin hand på din panna!
Jag lyssnar faktiskt på "The born again music" just nu, en bootleg från Toronto, 20 april 1980, och jag måste erkänna att det är mycket bra. Sin vana trogen sjunger Bob upp sig under konsertens gång, det låter inget vidare i de första låtarna han sjunger på, även om det är körtjejerna som sjunger alla de sju första låtarna (då hade han ju kunnat sitta i kuliseerna och sjunga upp sig kunde man tycka). Jaha, nu kör han "Man gave names to all the animals", den är ju faktiskt riktigt bra.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta, är det tillåtet att gilla sånt här egentligen?
Bob verkar ge en speciell introduktion till en av körtjejerna, nämligen Mary Griffin. Var det inte henne han var ihop med vid denna tid?
Gud ger inga löften som sedan går itu
Du har så stora drömmar, men när man drömmer sover man ju
När har du tänkt vakna?
När har du tänkt vakna?
Och rädda vad som räddas kan?
Jakob, är ljudet tipptopp på din kopia? Det finns en inspelning från kvällen före som har kristallklart ljud och där är Bob så het att han berör in i hjärteroten. Inspelningen från den 19/4 skulle bli ett livealbum som i likhet med den fina inspelningen från Carnegie Hall -63 aldrig kom att släppas. Bobs skivbolag har taskig smak. Och ja, det är tillåtet att gilla det där! Jag älskar gospelkvinnorna han har med sig också. "Mary from the wild moor", "Abraham, Martin and John"..."What are you doing with your heart?" - ja, jämför man med det burkiga och alltför löst hållna livematerialet från 75-76 är 79-80 otroligt bra. Och låtarna från Street Legal han kör 1980 låter bättre än på 78-turnén, eftersom saxofonisten är bortplockad (blev han inte frälst som resten av bandet?). Mary Griffin...tror det, annars var han ihop med alla kvinnor i bandet, mer eller mindre samtidigt.