obsolet

Fönstret i afton. Gissa hur många gånger det har sett ut såhär. Många. Jag önskar det kunde kännas likadant. Inte som tid efter bäst-före-datum. Inte som att längta tillbaka till något som aldrig funnits.

Det här rummet. Jag i det här rummet. För fem år sedan flyttade jag in. Vi målade väggarna, mor och jag. Vi åt bröd med pumpafrön ovanpå. Flyktigare sinne, mera tomrum. Det blev min plats och jag slog rot. Jag spred ut mig.

Men jag vet inte. Det är inte så mycket mer än det här. Oavsett var man hamnar. Fast nu ljög jag lite. Givetvis är det mycket mer.

PS. Kom gärna på visit. Jag serverar utsökt kaffe. Te är inte min väska men nog kan jag blaska ihop en kopp om ni är på det viset.