Hjärtat

Jag hamnar mitt i en TV-dokumentär om Glenn Gould. Det är en rysk äldre kvinna som berättar. Hon hade levt länge med total likgiltighet inför allt som kom i hennes väg - ohälsa och annat  hade fördunklat hennes sinne - tills hon en dag satte på radion och fick höra Glenn Gould spela Das Wohltemperierte Klavier. Då väcktes hon. Medan hon berättar ser man henne vandra vid sin makes sida längs en järnväg. Det snöar och allt är vitt. Snön är vacker, tänker jag.  "Det finns människor som inte är av denna världen", säger den ryska kvinnan.

"Bach är orsaken till att jag blev musiker", säger Gould själv senare i programmet. Jag förstår honom fullständigt. Bach är orsaken till att jag lever. Vidare. Det är musiken som formulerar mysteriet, rör sig ut i tomrummet mellan det vi vet och det vi inte vet och dröjer sig kvar där. Ja, Bachs polyfona musik är den enda som utmanar gudarna och samexisterar med det stora mysteriet.

Ibland tror jag mitt hjärta är för stort. Det vill brista och jubla sprängas i bitar nästan varje dag och det måste vara så annars dör jag.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback