Och vilket flicktycke han hade! Ni skulle hört flickorna viska hans namn: Stuurske Laban...
I natt drömde jag att jag var hemma i vår gamla lägenhet i Örebro. Jag lyssnade på en låt på LP-spelaren: Sturske Laban med Povel Ramel. Det var längesedan jag hörde den i verkliga livet. Mormor hade den på EP. På andra sidan var det en låt om en fakir som jag alltid ville höra när jag var liten. O, jag gladde mig storligen!
Med fruarna bilda' han en koloni
Bom faderaderia och bom faderaderej
En angenäm form utav polygami
Bom faderaderiaderaderej hej hej
Povel är ju helt grym! Vilka låtar... jag tänker ganska ofta på Povel Ramels texter, faktiskt. han har enormt sjuk humor, verkligen.
Låten om fakiren, är det den om Itma Hoha, självplågare?
Ja, precis, Itma Hoha hette han. Den är grym den låten. Fastän idag skulle nog gemene man anse den vara rasistisk. Men herregud, lite stereotypisk orientalism gör väl ingen skada? Hoho.
Povel var en riktig ordvrängare. Men ganska töntig också, kan man tycka.
Jag håller med. Kineser har ingen personlighet. Hoho.
Fast Itma Hoha var från Indien dårå. Men det är ju ungefär samma sak. Hihi.
Povel är töntig ja, men på ett väldigt belevat vis, som inga unga töntar är. Kanske är det för att han är adelsman. Povel i mitt hjärta!
Apropå asiater så gjorde han en gång i tiden en låt om att beställa sukiyaki på restaurang, det kanske var 1986 eller så. Han framförde den i TV och gjorde en hisnande kineskarikatyr, nåt säger mig att det inte hade kunnat visas i dag. Det var barnsligt, men kul. Då det begav sig.
Jag gör kineskarikatyrer varje dag, och visar dem!
I offentlighetens ljus, Johan S?
Både och, men oftast i sängkammaren.