obsolet

Leka biblioteksarbetare, bli lite engagerad. Låna hem bok av årets nobelpristagare. Läsa lite och tycka den verkar bra. Det är normalt. Det verkade handla om snö och kärlek, en av de där romanerna om allvarliga män som brukar få priser. Tycka hans namn är vackert. Orhan Orhan Orhan, det är bra ljud liksom fast inte efternamnet lika mycket. Stå i kaffekön när det är konferenspaus. Broschyrer på ett bord och det ska vara sådär inspirerande fast det är ju rätt mossigt. Ta en ostfralla till kaffet, det är normalt. Jag ser omkring mig. Alla äter ostfralla, nästan bara medelålders kvinnor. Det är dumt. Men tycks vara i sin ordning med ostfralla. Jag undrar om de äter middag när de kommer hem sedan. Kanske har deras make lagat. Något lätt typ caesarsallad eller kycklingfilé. En av cheferna smygsurfade förut i biblioteksdisken. Hon var inne på någon vinsida och antecknade ett rödvin, 79 kronor, kanske till fredagen? På sådana här konferenser torkas man liksom ut. Det ska vara så inspirerande men alla är så gamla och jag undrar varför de inte använt sin tid till att bli unga istället. För det tar ju tid. Att bli ung. Dessa konferenspersoner som på ytan ger sken av att vara så inspirerade men de är bara fulla av saker som andra stoppat dit. Samt ostfralla. Utveckla yrkesrollen blahablaha. Sedan finns alltid de gyllene undantagen. Till exempel han som uttalar Orhan sådär vackert. Så det nästan räddar ens dag lite. Men det gör ju ont också, allt det här. Mer än jag kan beskriva.