obsolet

Jag måste nog säga att Scener ur ett äktenskap i mitt ringa minne framträder som Bergmans bästa alster. Sedan har vi förstås Det sjunde inseglet. Jag gillar dödsapproachen eller vad man ska kalla det, i just den filmen. Nils Poppe är så bra. Sveriges Chaplin, som någon sa. Nattvardsgästerna blev jag hemskt gripen av första gången jag såg den, men andra gången tyckte jag det blev lite löjligt nästan. Det behövs något litet ryck i en mungipa för att man ska förstå mörkrets innebörd. Persona såg jag i ett klassrum på Kjesäters folkhögskola. Den är sådär avskalat vacker. Liv Ullmans ansikte i närbild, vad mer kan man begära?