Minnen

Minnena, hur de faller över mig, ett efter ett. Det är småsaker, struntsaker, men så viktiga att jag inte vet vilket jag först ska fånga. En tanke plågar mig: allt som finns kvar av det levda livet är minnen. Om jag glömmer dem har jag inte levt. När en detalj tränger sig fram ur hjärnans innersta delar bevisar det att det finns tusentals andra detaljer - som för tillfället förgås i glömskans flod. Men viilken lycka att få ägna dagar åt att själv sjunka ned i denna flod och vaska fram guld där. För det är guld. Det är guld.

Mormor for runt i skolor över hela landet och berättade om sina barnböcker. En dag skulle hon komma till min skola. Det var en stor dag. Jag gick i ettan eller tvåan och var stolt. När mormor hade gjort sitt framträdande var skoldagen slut och vi skulle gå hem. Hon frågade då mig och mina kompisar, det var väl en två tre stycken, om vi ville ha glass. "Nä tack", skyndade jag mig att säga för jag ville inte att mormor skulle känna sig tvungen att bjuda alla flickorna. De andra sa förstås jaa i kör och så gick vi nedför backen till Ica-affären. Det var en högst penibel situation för mig. Jag minns allt så tydligt: cykelbanan, solskenet, skolgården. De insmickrande sockerjäntorna. Väl inne på Ica satte de igång att välja glass. "Ska du inte ha någon, Hanna?" sa mormor och här blev det ännu mer penibelt därför att jag ju hade sagt nej från början. Så jag valde en av de billigaste glassarna (Vaniljpuck? Päronsplitt?) för att så gott jag kunde minska mormors utgifter.

En annan gång lekte vi på skolgården efter skolan och plötsligt kom en av mina kompisar och sa att det stod en gubbe i skogen och frågade efter mig. Jag tittade bort mot den lilla skogsdungen som kantade skolgårdens ena sida. Där stod farfar. Då mindes jag att han skulle passa mig efter skolan eller hur det nu var, men att jag glömt att gå hem. Och så iddes han inte gå längre än till skogsbrynet. Kanske hade han keps på sig, jag minns inte.

Kommentarer:
Postat av: Anders

Vilka underbara minnen! Jag kan se Helge framför mig där i skogen. Och jag brukade också försöka minska utgifterna sådär som du beskriver..

2007-02-07 @ 17:19:06

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback