Nu var det 2007
Var det någon som såg dokumentären Bondens tid på jorden som gick i repris i mellandagarna? Det är en så tänkvärd och fin film om den småländske bonden Styrbjörn Ejneby som drev ett småskaligt lantbruk på gammalt sätt innan han gick bort i cancer. Styrbjörn berättar bland annat om hur viktigt det är att bevara en rik flora. Sällsynta arter kan vara avgörande för att ta fram botemedel mot sjukdomar vi inte ens vet namnet på idag. Filmen fick mig också att minnas en dröm jag närt sedan barnsben: att bli vän med en häst.
Åh, den dokumentären är så oerhört fantastiskt underbar! Hans tickande klocka, soffan, trädet i dimman. Jag får en stor svensk klump i halsen, av stolthet för att komma från en sådan karg, tyst och vacker kultur, och skam för att jag nu är så bortskämd.
Det fanns även ett musikstycke i filmen som jag desperat försökte få reda på vad det var för något, eller mer en celloslinga än ett stycke. Cellosolist.. Ner, upp, ner, upp..
Åh, den dokumentären är så oerhört fantastiskt underbar! Hans tickande klocka, soffan, trädet i dimman. Jag får en stor svensk klump i halsen, av stolthet för att komma från en sådan karg, tyst och vacker kultur, och skam för att jag nu är så bortskämd.
Det fanns även ett musikstycke i filmen som jag desperat försökte få reda på vad det var för något, eller mer en celloslinga än ett stycke. Cellosolist.. Ner, upp, ner, upp..
Jag är nästan säker på att du menar Fratres av Arvo Pärt. Det var ett stycke ur den med.
bli vän med hästen gnägg.