obsolet

Jag snöar in en smula på ännu en av de folkmusikgrupper jag minns från min barndom, nämligen Norrlåtar. (Kanske har ni hört Hasse Alatalo i radion? Han var med.) Det är traditionell norrländsk folkmusik uppblandat med en del nyskrivet. Proggliknande, men ingen dålig göteborgsprogg. Fast mest folkmusik, förstås. Deras största hit, "Ko över Sarek", har för mig ett kusligt magiskt skimmer. Jag älskade den när jag var liten. Nu hör jag med andra öron. För den vuxna är allt som bekant mer fyrkantigt. En låt är en låt är en låt. Därför är det värdefullt att klamra sig fast vid några av barnets runda evighetsformer. Minns också tangenterna, de som rör sig från cirkeln och ut, ut i det vidsträckta. En låt, för ett barn, kan vara en himmel, en obeskrivlig lycka. "Ko över Sarek" kommer därför alltid att vara ett mysterium för mig. En cirkel med tangenter som pekar än hit, än dit och jag kan omöjligen följa dem alla, jag når inte regnbågens slut. Ni förstår kanske inte vad jag menar, men det spelar ingen roll eftersom inte så många kommer att läsa det här. Min blogg är så jävla underground alltså.



Ko över Sarek

Högt över fjällen, där flyger en ko
Den flyger långt bort, dit den kan finna ro
Där västvinden sjunger sin eviga sång
som avslöjar allting en gång
Den sången som sjunger om livet som det är
och att det kan slösas till ingen nytta
Högt över fjällen där flyger en ko
Kanske den flyger på sin tro

Vår värld trasas sönder med krigsproduktion,
kortsynt taktik och vapenexpansion
Gagnar det människan med ett ökat försvar
när det enkla livet inte får något svar?
Sätt dig och fånga en enda minut
Tänk efter, det är faktiskt livet som räknas
Högt över fjällen där flyger en ko
Man vet att den flyger på sin tro