Tordyvel

Ett minne kommer till mig igen, på ett ögonblick är det där, rusande saligt i blodet. Hur kunde jag bli så stor? Det kunde varit igår jag satt där, i träsoffan i köket hos mina bästa vänner Systrarna. Allting hos dem var annorlunda eftersom de var waldorfpersoner och deras hus var fyllt av värme och tovad ull och skratt och surbröd.

Det var en sommarkväll och vi satt i Systrarnas kök, hopkrupna i träsoffan, så minns jag det, och lyssnade till Sommarlovsteatern. Radion gav "Tordyveln flyger i skymningen". En magisk föreställning ur en liten radio. Bordet var fullt av surbröd och mesost och hemgjord saft av vinbärsblad. Brödet var alldeles för surt i min sirapsmun men just den här kvällen var allt ljuvligt. Den här kvällen, så minns jag det, hade en enda ljuslila temperatur. Brödets syrlighet, ostens sötma och tordyvelns cirklar i luften och hur vi skrattade. Vi kunde ha skrattat för evigt.

Kommentarer:
Postat av: Junitjej

"Tordyveln flyger i skymningen" har jag ett svagt minne av att jag också lyssnade på.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback