obsolet

När jag googlade på området fann jag något så vansinnigt skojigt som The Russian Wodehouse Society. Rätta mig om jag har fel, men Ryssland är ju inte det första man associerar till engelska ungkarlar som tar sig en grogg med grabbarna på klubben och ältar  trubbel med äktenskapsivrande flickor och rika fastrar som hotar att dra in underhållet. De här grabbarna har kniven på strupen, tro mig. Tur att de har sina betjänter. Det kom som en chock för mig att det finns ryssar som hajar galoppen. Herregud, det är ett helt nytt land som uppenbarar sig där till höger om Baltikum.

- - - - - - - - - -

  "Morron, Jeeves", sade jag.
  "God morgon, sir", sade Jeeves.
Han placerade ljudlöst den kära gamla tekoppen på bordet vid min huvudgärd, och jag tog en uppfriskande klunk. Precis lagom som vanligt. Inte för varmt, inte för sött, inte för svagt, inte för starkt, inte för mycket mjölk och inte en droppe på tefatet. Ja, han är märkvärdig, Jeeves. Så förbaskat kompetent, om ni förstår vad jag menar. Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det fler gånger. Ta bara en liten detalj som väckningen. Alla betjänter jag haft förut har bara kommit instormande i mitt rum just som jag ligger i min sötaste sömn och ställt till mycket elände, men Jeeves tycks känna på sig precis när jag slår upp mina turkoser. Antagligen någon sorts telepati. Han dyker alltid upp med tekoppen exakt två minuter efter sedan jag kommit till sans. Det gör en förbaskad skillnad på ens dag.
  "Hurdant väder är det, Jeeves?"
  "Väderleken är utomordentligt tjänlig, sir."
  "Står det nånting i tidningarna?"
  "En lätt friktion har inträtt i förhållandena på Balkan, sir. För övrigt intet nytt."
  "Jo, hör nu Jeeves, jag träffade en gosse på klubben i går kväll som rådde mig att sätta min sista 
skjorta på Kaparen i två-loppet i eftermiddag. Vad säger ni om det?"
  "Jag skulle inte vilja tillstyrka det, sir. Stallet tror inte på honom."