Bloggutmaningen: Böcker som gjort saker
På begäran av Childe Jakob kommer här svaren på bokutmaningen. Det är ju svårt att nämna bara en enda bok på varje fråga. Jag tar mig friheten att nämna några fler.
En bok som förändrat mitt liv:
Jan Kjaerstads trilogi "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren". Inga böcker har på ett så grundläggande sätt förändrat min upplevelse av livet: tiden, jaget, själen, omvärlden, allt.
En bok jag läser mer än en gång:
Kjaerstads trilogi, Donna Tartts "Den hemliga historien", Hesses "Stäppvargen", Ture Sventon, samt de amerikanska humoristerna Wodehouse och Thurber.
En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Frödings samlade eller Fredmans epistlar.
En bok som fick mig att skratta:
P.G. Wodehouses Jeeves-böcker, samt Ture Sventon-böckerna.
En bok som fick mig att gråta:
"Upptäckaren". Och så vill jag minnas att det rann en del när jag läste "En komikers uppväxt".
En bok jag önskar hade skrivits:
En fulländad bok, en bok som var som musik. Men det är förstås omöjligt.
En bok som inte borde skrivits:
Det finns ju mängder. Jag drar till med Lars Gustafssons "Bernard Foys tredje rockad". Ett dåligt försök till postmodernism. Och Carl Johan Vallgrens "För herr Bachmans broschyr" eller vad den hette. Trams.
En bok jag just nu läser:
Wodehouse - "Jeeves klarar skivan". Kvardröjande sommarlektyr. Jag har sorgligt nog kommit ifrån det där med seriösa romaner.
En bok jag tänkt läsa härnäst:
"Jeeves and the feudal spirit" blir det nog, om jag inte kommer på något bättre. Just det, jag är lite nyfiken på Safran Foers nya, och Nicole Krauss.
En bok som förändrat mitt liv:
Jan Kjaerstads trilogi "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren". Inga böcker har på ett så grundläggande sätt förändrat min upplevelse av livet: tiden, jaget, själen, omvärlden, allt.
En bok jag läser mer än en gång:
Kjaerstads trilogi, Donna Tartts "Den hemliga historien", Hesses "Stäppvargen", Ture Sventon, samt de amerikanska humoristerna Wodehouse och Thurber.
En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Frödings samlade eller Fredmans epistlar.
En bok som fick mig att skratta:
P.G. Wodehouses Jeeves-böcker, samt Ture Sventon-böckerna.
En bok som fick mig att gråta:
"Upptäckaren". Och så vill jag minnas att det rann en del när jag läste "En komikers uppväxt".
En bok jag önskar hade skrivits:
En fulländad bok, en bok som var som musik. Men det är förstås omöjligt.
En bok som inte borde skrivits:
Det finns ju mängder. Jag drar till med Lars Gustafssons "Bernard Foys tredje rockad". Ett dåligt försök till postmodernism. Och Carl Johan Vallgrens "För herr Bachmans broschyr" eller vad den hette. Trams.
En bok jag just nu läser:
Wodehouse - "Jeeves klarar skivan". Kvardröjande sommarlektyr. Jag har sorgligt nog kommit ifrån det där med seriösa romaner.
En bok jag tänkt läsa härnäst:
"Jeeves and the feudal spirit" blir det nog, om jag inte kommer på något bättre. Just det, jag är lite nyfiken på Safran Foers nya, och Nicole Krauss.
Moderna tider i det obsoleta hemmet
Här har ni min nya snygga soffa. Jag sitter i den nu och sörjer det folkhem jag aldrig fick uppleva. Nej, kanske inte. Saker och ting ter sig ju alltid så mycket skönare i efterhand. Man glömmer lätt att det var hemmafruarna som bar upp Sverige under de där åren. Och jag hade inte velat stå där med skurtrasor och fiskrens upp till öronen. Ändå är det så vackert. Sylta och safta och det där. Kokt potatis. Nymanglade dukar. Och lite lagom hårda soffor som man aldrig fastnar för länge i. (Två fåtöljer i samma stil finns till salu om någon skulle råka vara intresserad. Inte för att någon läser den här bloggen, men ändå.)
Lotus gul skulle vara kronan på verket, ja, det här är servisen jag skulle bestiga Kebnekajse för att få äga. Det ser inte bättre ut än att de vackra bruksföremålen försvann med folkhemmet. Det finns de som försöker, men få lyckas som Stig Lindberg.
Lotus gul skulle vara kronan på verket, ja, det här är servisen jag skulle bestiga Kebnekajse för att få äga. Det ser inte bättre ut än att de vackra bruksföremålen försvann med folkhemmet. Det finns de som försöker, men få lyckas som Stig Lindberg.
En bortglömd TV-serie
A bit of Fry and Laurie (1986-) är en TV-serie som gått mig förbi tills nu. Av och med Stephen Fry och Hugh Laurie som också utgör radarparet i Jeeves and Wooster, vilken jag fördjupat mig i de senaste veckorna. Jag har bara sett två avsnitt än så länge men jag ska fröjda mig åt resten nu inför kommande prövningar. Det blir ju höst, som ni kanske har märkt. Men om höstens vedermödor hade jag inte tänkt utgjuta mig just nu, utan istället stämma upp i en enkel hyllningssång till dessa knasiga britter. Det osar Monty Python om det - helt vrickade sketcher och karaktärer.
Från kragen och uppåt var han helt enkelt enastående
"A martini or one of my specials?"
Anthology of American Folk Music
Den här legendariska samlingen från 1952 är het just nu. Den gedigna antologin kan rekommenderas alla som är det minsta nyfikna på amerikansk folkmusik. Det är intressant att jämföra med svensk dito, men framför allt är det inihelvete bra musik! Lyssna och lär! Boxen är dyr att köpa (gavs ut på CD 1997), men det finns ju andra sätt. Say no more, say no more. Själv blev jag försedd av min privatleverantör.
Äkta svensk idrottsglädje
Ett modest förslag
Man spenderar inte tid. Man tillbringar den.
Visst kommer svenska språket med tiden ha anammat lika många anglosaxiska som fordom tyska stildrag. Måhända är det blott ett tecken på förbrödring och försystring och allt det där. Men snälla ni, låt oss ändå värna om vårt språks finlemmade små nyanser. Låt oss lugnt spendera våra pengar, och blott dessa, ett tag till.
Alibi
I morse blev jag väckt av ett telefonsamtal från Polisen Uppsala. Oj, vad har jag nu gjort. Men det var inte jag. Det var en sprängladdning. Som detonerat utanför mitt hus för några veckor sedan. Så du hörde ingenting? Nej, jag var inte hemma. Jag spelade boule och blev bromsbiten. Och han som har en care-of-adress hos dig? Nej, han var med mig, vi var bortresta. Och fina damen i lägenheten intill tillbringar sina somrar på Österlen. Så vi har inga vittnesuppgifter. En man skadades allvarligt. Ja, så är det. Men för livet, säger polisen. Det var inte jag. Det var inte en käraste. Jag stannade inte uppe sent och bestämde mig för att gå ut med soporna kl 01.45. Jag gjorde inte det. Jag var i Horndal.
Verkligt, overkligt
Alla teorier jag utformat, alla kartor över medvetandet. Häromdagen tillkom en ny. Den handlade om människans centrifugala kraft. Jag kan givetvis inte redogöra för den i sin helhet. Dessutom hänger allting samman på oändligt intrikata sätt. Det finns teorier som är utvecklade, men inga som är fullständiga. Mina stapplar fram, och de flesta har kortslutit sig spontant innan jag ens hunnit formulera dem.
Det är sommar. Jag flänger och far. Jag har inget behov av teorier. Det är för människornas skull. Det är för dem jag kuskar runt. Ingenting annat. Deras namn på listor, för att påminna mig.
Förresten existerar människan minst lika mycket i sina drömmar som i det materiella. Sådant kan man ju alltid intala sig.
Det är sommar. Jag flänger och far. Jag har inget behov av teorier. Det är för människornas skull. Det är för dem jag kuskar runt. Ingenting annat. Deras namn på listor, för att påminna mig.
Förresten existerar människan minst lika mycket i sina drömmar som i det materiella. Sådant kan man ju alltid intala sig.
Dagens erkännanden
1. Jag är intresserad av inredning.
2. Jag tyckte Malin Berghagens sommarprogram var bra.
3. Det händer att jag städar i lägenheten för att det ska kännas renare inuti.
Puh! Det där var väl inte så farligt. Nu är det er tur.
2. Jag tyckte Malin Berghagens sommarprogram var bra.
3. Det händer att jag städar i lägenheten för att det ska kännas renare inuti.
Puh! Det där var väl inte så farligt. Nu är det er tur.
Lantliv
Undertecknad med mor och kusin for på utflykt till Hammarskogs herrgård och intilliggande park. Det vankades picknick och allmänt dankslående. Här nedan syns herrgården bakom de praktfulla träden.
Och här har vi den tjusiga utsikten över nejden:
Om man vandrade åt vattnet till fann man en skock kor. De är sympatiska djur, korna.
Mor och jag fläker ut oss.
Ja, det är inte undra på att lantlivet lockar så här års.
Och här har vi den tjusiga utsikten över nejden:
Om man vandrade åt vattnet till fann man en skock kor. De är sympatiska djur, korna.
Mor och jag fläker ut oss.
Ja, det är inte undra på att lantlivet lockar så här års.
Det ena och det andra
Jag försöker läsa Lotta Lotass, jag försöker läsa Mare Kandre. Inget ont om dessa säkert högst kompetenta författare, verkar intressant och välskrivet och allt det där. Men jag kan inte koncentrera mig på någon av dem. Jag vill bara läsa Stiff upper lip, Jeeves och jag bestämmer mig för att jag får göra det. Fast jag tror jag skulle vilja läsa någon bra diktsamling, någon som är på riktigt, någon som går in. Lite som musik. Inget trams, med andra ord. Hojta gärna till om ni har något tips.
I övrigt: tankar som vindlar och sträcker sig men återvänder tomhänta. Förvarade ord utifallatt som nu är onödiga och faller döda ned ett efter ett. En förmultnad hög av tid som gråtit sönder sig. Och allt blir annorledes. Nu är det nu. Nu är det 2006.
I övrigt: tankar som vindlar och sträcker sig men återvänder tomhänta. Förvarade ord utifallatt som nu är onödiga och faller döda ned ett efter ett. En förmultnad hög av tid som gråtit sönder sig. Och allt blir annorledes. Nu är det nu. Nu är det 2006.
Hjärtat
Jag hamnar mitt i en TV-dokumentär om Glenn Gould. Det är en rysk äldre kvinna som berättar. Hon hade levt länge med total likgiltighet inför allt som kom i hennes väg - ohälsa och annat hade fördunklat hennes sinne - tills hon en dag satte på radion och fick höra Glenn Gould spela Das Wohltemperierte Klavier. Då väcktes hon. Medan hon berättar ser man henne vandra vid sin makes sida längs en järnväg. Det snöar och allt är vitt. Snön är vacker, tänker jag. "Det finns människor som inte är av denna världen", säger den ryska kvinnan.
"Bach är orsaken till att jag blev musiker", säger Gould själv senare i programmet. Jag förstår honom fullständigt. Bach är orsaken till att jag lever. Vidare. Det är musiken som formulerar mysteriet, rör sig ut i tomrummet mellan det vi vet och det vi inte vet och dröjer sig kvar där. Ja, Bachs polyfona musik är den enda som utmanar gudarna och samexisterar med det stora mysteriet.
Ibland tror jag mitt hjärta är för stort. Det vill brista och jubla sprängas i bitar nästan varje dag och det måste vara så annars dör jag.
"Bach är orsaken till att jag blev musiker", säger Gould själv senare i programmet. Jag förstår honom fullständigt. Bach är orsaken till att jag lever. Vidare. Det är musiken som formulerar mysteriet, rör sig ut i tomrummet mellan det vi vet och det vi inte vet och dröjer sig kvar där. Ja, Bachs polyfona musik är den enda som utmanar gudarna och samexisterar med det stora mysteriet.
Ibland tror jag mitt hjärta är för stort. Det vill brista och jubla sprängas i bitar nästan varje dag och det måste vara så annars dör jag.
Ensamkvällar i det obsoleta hemmet
Fönstret i afton. Gissa hur många gånger det har sett ut såhär. Många. Jag önskar det kunde kännas likadant. Inte som tid efter bäst-före-datum. Inte som att längta tillbaka till något som aldrig funnits.
Det här rummet. Jag i det här rummet. För fem år sedan flyttade jag in. Vi målade väggarna, mor och jag. Vi åt bröd med pumpafrön ovanpå. Flyktigare sinne, mera tomrum. Det blev min plats och jag slog rot. Jag spred ut mig.
Men jag vet inte. Det är inte så mycket mer än det här. Oavsett var man hamnar. Fast nu ljög jag lite. Givetvis är det mycket mer.
PS. Kom gärna på visit. Jag serverar utsökt kaffe. Te är inte min väska men nog kan jag blaska ihop en kopp om ni är på det viset.
Sommarlektyr
Ingenting piggar upp mig som berättelserna om dagdrivaren Bertie Wooster och hans betjänt Jeeves. Jag återvänder till dessa böcker då och då och blir alltid på gott humör. Nu är ju sådana här saker lite svåra att beskriva. Men läs. Läs och fröjdas. Det går minst lika bra att välja de svenska översättningarna - Birgitta Hammar får det svenska språket och den wodehouseska stilen att förenas i perfekt harmoni. Ja, det är rena rama hänryckningen när hon sätter igång.
När jag googlade på området fann jag något så vansinnigt skojigt som The Russian Wodehouse Society. Rätta mig om jag har fel, men Ryssland är ju inte det första man associerar till engelska ungkarlar som tar sig en grogg med grabbarna på klubben och ältar trubbel med äktenskapsivrande flickor och rika fastrar som hotar att dra in underhållet. De här grabbarna har kniven på strupen, tro mig. Tur att de har sina betjänter. Det kom som en chock för mig att det finns ryssar som hajar galoppen. Herregud, det är ett helt nytt land som uppenbarar sig där till höger om Baltikum.
- - - - - - - - - -
"Morron, Jeeves", sade jag.
"God morgon, sir", sade Jeeves.
Han placerade ljudlöst den kära gamla tekoppen på bordet vid min huvudgärd, och jag tog en uppfriskande klunk. Precis lagom som vanligt. Inte för varmt, inte för sött, inte för svagt, inte för starkt, inte för mycket mjölk och inte en droppe på tefatet. Ja, han är märkvärdig, Jeeves. Så förbaskat kompetent, om ni förstår vad jag menar. Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det fler gånger. Ta bara en liten detalj som väckningen. Alla betjänter jag haft förut har bara kommit instormande i mitt rum just som jag ligger i min sötaste sömn och ställt till mycket elände, men Jeeves tycks känna på sig precis när jag slår upp mina turkoser. Antagligen någon sorts telepati. Han dyker alltid upp med tekoppen exakt två minuter efter sedan jag kommit till sans. Det gör en förbaskad skillnad på ens dag.
"Hurdant väder är det, Jeeves?"
"Väderleken är utomordentligt tjänlig, sir."
"Står det nånting i tidningarna?"
"En lätt friktion har inträtt i förhållandena på Balkan, sir. För övrigt intet nytt."
"Jo, hör nu Jeeves, jag träffade en gosse på klubben i går kväll som rådde mig att sätta min sista
skjorta på Kaparen i två-loppet i eftermiddag. Vad säger ni om det?"
"Jag skulle inte vilja tillstyrka det, sir. Stallet tror inte på honom."
Det är livet
Min ömma moder tog mig till Sicilien.
Det var katolsk kitsch överallt.
Italienska tanter. Italienska vespor.
Vi åkte till Örebro. Vi cyklade på lånta cyklar.
Även i Uppsala blev det sommar. Fina Mikaela bjöd på picknick.
Det var katolsk kitsch överallt.
Italienska tanter. Italienska vespor.
Vi åkte till Örebro. Vi cyklade på lånta cyklar.
Även i Uppsala blev det sommar. Fina Mikaela bjöd på picknick.
Tidlös
Det är någonting. Det är en del av mig som liksom försvinner. Jag måste akta mig.
Allt det som varit och allt det som kommer. Allt detta som bara är.
Allt det som varit och allt det som kommer. Allt detta som bara är.
Hej Hanna
Det här är till dig. Jag ska berätta något viktigt för dig. Boken blev så tung och trasslig. Hoppas du förstår bättre såhär. Jag struntar i litterära kvalitéer. Undantagstillstånd.
Alltså. Jag fick ett dödsbud. Sedan blev det sig liksom inte likt. Det dyker upp i huvudet hela tiden: en slägga av tung vetskap, slag på slag. Hur det förflutna bryter sig in i det nuvarande, tar ut sin rätt.
Varför gjorde han det? Han måste ju ha varit vid förtvivlans gräns. Även jag har trott mig vara där, men jag har alltid valt livet. Till vilket pris som helst. Och det är synd att det skall behövas död och elände för att man ska kunna skala av alla oväsentligheter och nå in till själva varandet. Dra händerna genom gräset, glömma ordet rastlöshet och känna sin existens ut i fingertopparna. Det är för sent att ge honom upprättelse. Men jag ska försöka ta lärdom. Förresten har jag nog inte alls varit där, vid gränsen. Hur vet man? Jag vet inte.
Igår gav jag mig åt Matteuspassionen, första stycket, därför att det är den musik som är tyngst och mörkast men samtidigt så mäktig att man blir vilande. Större än människan. Jag var tårar men ljudlös. Sju minuter, näsduk, börja om.
Det är inte mycket mer än så här. Jag önskar jag kunde stanna i det avskalade. Men det går inte. Dimman lättar, dag för dag. Man måste handla mat. Bredvid mig på gräsmattan: ett spädbarn i en vagn som hostar i sömnen. När det varit tyst länge blir jag orolig och måste gå och se efter att barnet lever.
Alltså. Jag fick ett dödsbud. Sedan blev det sig liksom inte likt. Det dyker upp i huvudet hela tiden: en slägga av tung vetskap, slag på slag. Hur det förflutna bryter sig in i det nuvarande, tar ut sin rätt.
Varför gjorde han det? Han måste ju ha varit vid förtvivlans gräns. Även jag har trott mig vara där, men jag har alltid valt livet. Till vilket pris som helst. Och det är synd att det skall behövas död och elände för att man ska kunna skala av alla oväsentligheter och nå in till själva varandet. Dra händerna genom gräset, glömma ordet rastlöshet och känna sin existens ut i fingertopparna. Det är för sent att ge honom upprättelse. Men jag ska försöka ta lärdom. Förresten har jag nog inte alls varit där, vid gränsen. Hur vet man? Jag vet inte.
Igår gav jag mig åt Matteuspassionen, första stycket, därför att det är den musik som är tyngst och mörkast men samtidigt så mäktig att man blir vilande. Större än människan. Jag var tårar men ljudlös. Sju minuter, näsduk, börja om.
Det är inte mycket mer än så här. Jag önskar jag kunde stanna i det avskalade. Men det går inte. Dimman lättar, dag för dag. Man måste handla mat. Bredvid mig på gräsmattan: ett spädbarn i en vagn som hostar i sömnen. När det varit tyst länge blir jag orolig och måste gå och se efter att barnet lever.
Alltså, int visste jag att han Skip skulle behövas så snart igen
Hard time here and everywhere you go
Times is harder than ever been before
And the people are driftin' from door to door
Can't find no heaven, I don't care where they go
Hear me tell you people, just before I go
These hard times will kill you just dry long so
Well, you hear me singin' my lonesome song
These hard times can last us so very long
If I ever get off this killin' floor
I'll never get down this low no more
And you say you had money, you better be sure
'Cause these hard times will drive you from door to door
Sing this song and I ain't gonna sing no more
These hard times will drive you from door to door
(Skip James)
Times is harder than ever been before
And the people are driftin' from door to door
Can't find no heaven, I don't care where they go
Hear me tell you people, just before I go
These hard times will kill you just dry long so
Well, you hear me singin' my lonesome song
These hard times can last us so very long
If I ever get off this killin' floor
I'll never get down this low no more
And you say you had money, you better be sure
'Cause these hard times will drive you from door to door
Sing this song and I ain't gonna sing no more
These hard times will drive you from door to door
(Skip James)
Musiken
Hur lätt är det inte att glömma bort att musiken kan ha avgörande betydelse för sinnesstämningar, identitetsskapande och dylikt. När jag var i tonåren var musiken viktigare än människor, eller kanske rättare sagt: ett substitut för människor. För en smula värme.
Här nedan är en skiva som nästan fallit i glömska men som jag avgudade från första sekunden. Jag var helt hög flera dagar efter det att jag upptäckt den. Den är fortfarande hur bra som helst.
Gosh! Jag diggar verkligen de här killarna.
Här nedan är en skiva som nästan fallit i glömska men som jag avgudade från första sekunden. Jag var helt hög flera dagar efter det att jag upptäckt den. Den är fortfarande hur bra som helst.
Gosh! Jag diggar verkligen de här killarna.